Ring, ring...

 Carl-Adam står bredvid mej och hans telefon ringer, ringer och ringer..
 Jag kommer sakta till medvetande av signalerna..

  Då sprättar Calle upp "vem fan är det som ringer den här tiden en lördag morgon"
och rusar ner för trapporna, för hans mobil ligger nere i köket.
 Då tystnar den, men just efter börjar hemtelefonen ringa, han svarar lite halvirriterat "Jo, det är Calle"..

Visst är det jobbrelaterat!
 De flesta vet att man inte ringer till folk klockan nio en lördagmorgon om det inte är jäkligt viktigt, men inte alla. 

Inte till en som stiger upp lite över sex varenda vardag och är ganska trött just på lördagsmorgonen, eftersom man landar djupt i soffan efter middagen på fredagskvällen...
 Och speciellt igår kväll då arbetsdagen slutade först halvåtta på kvällen för honom..
 Det var inget som tog länge att utföra, men iväg med kall bil och nedisade rutor och håret på ända fick han åka..
  Man hinner alltid börja fundera om det har hänt något allvarligt när det ringer för tidigt eller sent..

Jag tog på mej förklädet och stekte ägg och bacon till oss och precis som Calle kom tillbaks, så spelade de La Paloma med Mireille Mathieu  i Ring så spelar vi, så det blev en tryckare med tofflor och förkläde på.
 Inget dumt sätt att börja dagen på och tanken är att den slutar med dans också!

Låt min husse sova ifred..